I förrgår kollade Micke och jag igenom våra bisamhällen utan erfaren hjälp intill oss. Micke (alltså; min kära make), har tydligen tydligen fått intresse för biodling, han med, och kan inte låta bli att kolla på lite Youtube-klipp om sånt, och han ville absolut vara med när jag skulle gå igenom bisamhällena. Inte mig emot: Det är ju jättebra att ha någon att bolla frågeställningen med. Jag hade ju besökt bina en gång tidigare tillsammans med han som jag hade köpt bina av och som har varit biodlare i tjugo år. (Även vår son Widar var då med.) För Micke var det allra första gången. Spännande!!

Vi använde rökpuff och kompletterade med att ibland spraya ljummet vatten över bina. Det var inte helt lätt att hålla elden vid liv inne i rökpuffen, men det det kändes inte alldeles nödvändigt att använda sig av den, så vi kände oss rätt så lugna ändå.

Det viktigaste när man kollar till bina; alltså drar upp varje enskild ram med bin , är att inte råka klämma ihjäl drottningen. Vi lyckades inte se henne i den första bikupan, men i den andra och den tredje såg vi den. (Bara en av de tre drottningarna är märkt med en färgfläck.)

Det var lite svårt att veta vad vi såg, precis som det står i boken ”Elins bin” att det är till en början. Och därför är det även extra svårt för Micke och mig att veta om bisamhället behöver att vi ger dem något nu snarast, som en extra ram med mat eller fler ramar för dem att kunna samla mat i eller för drottningen att kunna lägga ägg i. Man får varken ge dem för lite utrymme eller för stort utrymme för sådant. Får de för stort utrymme kan det bli för kallt för dem, om jag har förstått det rätt, och bygger man inte ut lådan i tid känner de att de behöver dela på samhället; svärma.

Vi antecknade vad vi såg (eller vad vi trodde att vi såg) efter varje bikupe-titt. I går kväll messade biodlaren som vi köpte dem av och frågade om jag hade kollat till bina ännu. Det var bra, för då vågar jag lättare ”störa ”honom med en fråga eller femtio. 😉 Så nu i morse har jag messat en hel redogörelse och frågor om: vad göra nu?

Även om man har gått en kurs kan det vara svårt att veta. Det första året är så att säga ett provår. Skaffar du bin, så se till att du har någon att ställa frågor till!

Nu måste jag köra till Piteå för att fixa fler ramar. Det visade sig nämligen att jag inte hade fått med mig alla som jag har betalat för. Dessutom vore det bra att ha ännu några extra lådor hemma. Det känns motigt att köra bil i fyra timmar denna lediga dag, när det även är så mycket annat att göra. Lillkisse verkar inte heller tycka att jag ska fara nånstans.