Jag är så tacksam över att få rådfråga en erfaren biodlare vid behov och att han till och med hör av sig på eget initiativ ibland, för att fråga hur det går. Det behöver man verkligen som ny!

Innan Micke, jag och barnen åkte till Bålsta över den senaste långhelgen (Jag tog även ledigt fredagen), satte vi dit en andra låda på två av bisamhällena. Vi satte dit en även på det tredje, mindre samhället, snart därefter. Vardera andra låda hade ramar med köpta vaxplattor.

Sedan ”kom livet emellan”, som man brukar säga, så det dröjde lite extra länge innan jag/vi hann titta till bina igen. När vi gjorde det, såg vi att de hade byggt förvånansvärt lite på andra lådans ramar. Vår biodlare-vän sa att bina snabbare hade förstått att de skulle gå upp i den nya lådan för att jobba även där, ifall vi förra gången hade flyttat upp någon yngelram (dock även med honung och annat i, förstås). Så då skyndade vi oss att göra det. Nästa dag flyttade vi upp två till i vardera övre låda.

Vi bytte alltså ut en i stort sett, eller helt, tom vaxram från den övre lådan med en yngelram från den nedre lådan. När man flyttar upp yngel till en tom låda, vill j bina mata de ynglen och börjar jobba där uppe. Det kommer de att göra ändå, förr eller senare, men man hjälper dem alltså lite på traven; visar dem upp.

När jag nästa dag bytte plats på fler, så att inte bina skulle ha endast en utan tre yngelramar på den nya lådan, var jag ensam och hade alltså ingen som höll i ramen åt mig och vi har inte skaffat något att hänga ramar på. (Man bör inte ställa ned dem på marken.) Det blev lite bökigt och svårt, så jag vet knappt vad det var på ramarna som jag flyttade upp; om det var mest honung eller mest yngel, men, men…

Det blir intressant att se hur mycket bina har jobbat i de övre lådorna om en vecka, när vi tittar till dem nästa gång. Vi förlorade nu lite fart på deras yngel- och honungstillverkning, men när de liks har kommit på att bikupan har byggts ut, kommer deras arbetstakt att ta hög fart igen.

Det som gjorde mitt senaste bi-besök extra knepigt var att de två bikupe-lådorna hade klistrats ihop med varann, av vax som bina hade byggt på övre respektive undre ramkanterna. När jag skulle lyfta på den första bikupans övre låda, satt de alltså fast. Några av den undre lådans ramar följde med en bit upp i luften och lossnade där och föll ned, hamnade på sniskan och lite huller om buller (dock inte på marken, som tur var). Bina blev inte upprörda på mig, men man kan ju råka skada drottningen, vilket inte får hända. Det verkade dock ”gå vägen”. Puh!

När jag lyfte upp de andra samhällenas övre låda, var jag försiktigare. Några lådor hade fastnat ihop även där, men de hamnade inte på fel ställe när de lossnade.

En påminnelse till mig själv till nästa gång, är att sätta upp mitt hår mer noggrant. Min hårsnodd lossnade under besöket och eftersom man står till tår mycket nedböjd vid ett besök hos bikupor, föll mitt hår fram i ansiktet, över ögonen. Svetten i mitt ansikte klistrade fast mitt hår där, så att jag inte kunde blåsa bort det. Det skymde inte sikten nämnvärt, men var störande.